6 mars 2025 kom slutrapporten från Folkhälsomyndigheten som grundar sig i regeringsuppdraget myndigheten fick att ”definiera existentiell hälsa, genomföra en kartläggning och lämna förslag på hur existentiella perspektiv kan bidra till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa och ett gott psykiskt välbefinnande nationellt.”
Folkhälsomyndigheten skriver i sin rapport:
”Folkhälsomyndighetens arbete med uppdraget har visat ett stort intresse och engagemang för området existentiell hälsa. Resultaten visar att mycket arbete redan pågår på olika nivåer och arenor – på vår myndighet, vid andra myndigheter och inom annan offentligt finansierad verksamhet. Även om en entydig definition saknas, finns en i många delar gemensam förståelse för existentiella perspektiv på hälsa och folkhälsa. I dagens Sverige skulle det kunna sammanfattas som att uppleva mening i livet, vara i relation till sig själv, andra och naturen, känna sammanhang och trygghet, och att uppfatta sig vara en del av någonting större. Vi ser också att ytterligare fokus på existentiella perspektiv i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet kan bidra till en god och jämlik hälsa på många olika sätt.” Läs hela rapporten här.
Inför rapporten skrev Torbjörn Tännsjö ett inlägg på DN Debatt (länk här) som var kritiskt till att Folkhälsomyndigheten ska ägna sig åt existentiell hälsa, vilket enligt honom är ”flum”. Jag ingick i en grupp skribenter som svarade nedan på Tännsjös inlägg.
”Torbjörn Tännsjö skriver med anledning av Folkhälsomyndighetens uppdrag att undersöka frågor kring existentiell hälsa. Han anser begreppet vara flummigt och att det ” måste ut ur folkhälsan”. Hans försök att reda i begreppet saknar perspektiv. Vi menar att existentiella samtal är värdefulla i sig själva och bör ha en plats i en modern hälso- och sjukvård.
Torbjörn Tännsjö ger tre förslag på hur vi skulle kunna förstå begreppet existentiell hälsa. Och avfärdar dem alla.
Först föreslår Tännsjö att existentiell hälsa innebär att ha en korrekt förståelse av vårt mänskliga predikament. Vi menar att det mänskliga predikamentet fortfarande är och bör vara en öppen fråga. Att ha en korrekt förståelse av vad det innebär att vara människa är snarast en självmotsägelse. Att vara människa är att undra över vad det är att vara människa.
Den andra möjligheten Tännsjö ser är att begreppet existentiell hälsa utgör en reflektion över frågor som ex. mening, döden och fri vilja. Den som vill öka sin existentiella hälsa kan läsa vid någon filosofisk institution på universiteten – föreslår han. Det kan säkert passa några, men inte alla.
Det är tufft ibland att famla, känna, ta ställning och agera i livets pågående ström. Vid trauman, förlust, kronisk sjukdom, är det ofta akut att reflektera över existentiella frågor. Det mångåriga arbete med existentiella samtal som initierats via Spinalis på Aleris Rehab Station vittnar om samtalens värde i sig. Det har utgjort ett tydligt tillskott i vården och rehabiliteringen av till exempel ryggmärgsskadade eller MS sjuka.
Vi menar att det snarast handlar om hur man samtalar och reflekterar som kan ge existentiell näring. I stället för svaren är det processen och attityden med vilken man utforskar, som ger den existentiella dimensionen. Existentiell filosofisk praktik måste inte uteslutande kretsa kring de frågor som Tännsjö listar; döden, mening med livet eller fri vilja. Det är det existentiellt reflekterande i sig som är hälsobringande, inte att finna ett svar.
Att det inte skulle vara hälso- och sjukvården uppdrag att se till hela människan bortom mätvärden trodde vi var passé − psyke och soma är ju som bekant förbundna med varandra.
Tännsjös tredje förslag på praktisk tolkning är att hälso- och sjukvården skulle kunna leda in oss på den religiösa väg som maximerar hälsa. Det är inte är aktuellt i vår demokrati med religionsfrihet. Tännsjö drar slutsatsen att begreppet inte har en plats i hälso- och sjukvården. Vi menar att han häller ut barnet med badvattnet. En modern hälso- och sjukvård bör rymma existentiell praktik för de patienter som behöver.
Är det så att vi idag lever i sammanhang där vi inte finner tid och rum för samtal? Vi glömmer bort existentiella frågor som har bäring på vår hälsa och välmående. Finns det här ett samband med en ökande psykisk ohälsa hos unga eller en upplevd ofrivillig ensamhet?
Det finns också goda skäl att införliva filosofiskt existentiella samtal och praktik i andra delar av samhället; på kulturhus och bibliotek, skola, fritidsverksamhet eller i skolhälsovården och på äldreboenden.
Vi hoppas att Folkhälsomyndigheten ser hälsopotentialen i att införliva existentiell hälsa i sjukvården.
Claes Hultling, Professor i medicinsk vetenskap, Sophiahemmets Högskola
Tulsa Jansson, Ordförande i svenska sällskapet för filosofisk praxis
Malena Jirlow, Filosofikaféledare
Agneta Josephson, Filosofisk praktiker, master i den praktiska kunskapens teori
Malin Sallstedt, Enhetschef Rehab Station
Katarina Swahnberg, Professor i hälsovetenskap och global hälsa vid Linneuniversitetet.”