Formulerat i en mening så är sokratiska dialoger en process som syftar till att få oss att tänka nytt för att närma oss vad som verkar (mer objektivt) rimligt (eller ’sant’).
Sokratiska samtal, dialoger eller metoder är samtal som utforskar teman som är centrala för vår existens. För hur vi kan uppfatta oss själva, andra och världen och som kan påverka hur vi är i världen och vad vi gör i livet.
Det handlar alltså om det som ibland kallas för de eviga frågorna som kan vara både stora (vad är meningen i/med livet?) och små (har man en plikt att hålla sig rimligt fräsch?). De är filosofiska till sin karaktär då det inte med säkerhet någonsin går att besvara dem och de tillhör ofta någon av de kategorier som räkas till filosofins domäner som kunskapsteori (Ex. Vad innebär det att förstå?) , metafysik/ontologi (Ex. Vad finns?) , moral och etik (Ex. Hur är jag en godvän?), estetik (Ex. Är det meningsfullt att vara oense om vad som är vackert?) , värdeteori (Ex. Vad är värdefullt och i kraft av vad?).
Trots att det inte finns definitiva svar så kan vi ändå fördjupa vår insikt genom att föra en dialog om dem.
Men det är inte bara de filosofiska temana som är kännetecknande för sokratiska samtal. Det handlar också om den process genom vilken de förs på. Processen är ledd av en utbildad samtalsguide. Samtalsguidens roll är att facilitera samtalet så att de dialogiska dygderna ödmjukhet, mod, lyssnande upprätthålls samtidigt som han/hon utmanar det som sägs i en process som både är dialektisk (väga skäl och motskäl) och pendlar mellan det konkreta (genom specifika exempel) och det abstrakta (är det giltigt på ett generellt plan).
