Vård

Den mest kända hälsodefinitionen i vår tid är förmodligen den som formulerades av Världshälsoorganisationen (WHO) 1948 och som lyder: ”Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom.” Traditionen att betrakta hälsa som ett helhetskoncept där både kropp och själ ingår är gammalt och kan härledas till såväl österländsk medicin och filosofi som till västerländsk filosofi där bland andra Platon uttryckte detta synsätt. Trots det är perspektivet på hälsa i vården fortfarande till större delen fokuserat på kroppen som maskin där vården syftar till att få tillbaka rörelse och funktion. Många menar dock att ett stort arbete i vården oftast återstår när de akuta faserna är över. När patienten ska hitta en väg tillbaka till ett nytt liv, genom rehabilitering, eller när en dödssjuk ska finna mening och motivation att leva den tid som är kvar, erbjuds sällan annat än psykofarmaka som hjälp mot ångest och oro.

Sokratiska dialoger, filosofiska caféer och enskilda samtal i vården

I Danmark, Norge och Sverige pågår flera projekt där man använder filosofi som ett verktyg för rehabilitering av patienter men också för att samtala på konstrktivt sätt med vårdpersonal som dagligen är med om existentiell påfrestning. Dr Claes Hultling och Dr Richard Levi har i Sverige infört filosoferande som en del i rehabiliteringsvård på Spinalis ryggmärgscentrum. Läs mer här: www.spinalis.se

Vad innebär "samförstånd", egentligen?